Sammanfattning
Wall Street Nacka var en muralfestival skapad för att ge invånarna i Nacka kommun ett gigantiskt utomhusgalleri. Under två veckor i början av september 2019 skapades 20 konstverk, varav 17 stora muralmålningar. Vi ansvarade för curering, produktion, grafisk form, trycksaker och webbplats – med fokus på att skapa en tydlig visuell identitet och en professionell produktion av varje konstverk.
Utmaning
Stockholm har länge haft en restriktiv hållning till offentlig konst, särskilt till urban samtidskonst. I jämförelse med andra europeiska städer har detta lett till en ganska stel och reklamtung stadsbild – där konstnärliga uttryck i det offentliga rummet nästan saknas. Nacka kommun, som ligger intill Stockholm och traditionellt haft en ännu mer konservativ hållning, såg ett tomrum och en möjlighet att bli en kulturell nod i regionen. För att möta detta beslutade kommunen att skapa ett offentligt konstgalleri utomhus, baserat på ett antal politiskt fastställda kriterier – den så kallade DNA-koden. Eftersom Stockholm historiskt haft nolltolerans mot graffiti och street art, var det ett stort steg att både politiskt och folkligt acceptera festivalen. När projektet väl startade väckte det en omfattande debatt.
Insikter
Festivalen skapade starka reaktioner och väckte kritik från flera håll. Vissa menade att evenemanget gav personer som annars vandaliserar möjlighet att få betalt för samma typ av uttryck, medan andra ansåg att de politiska kriterierna begränsade urvalet av konstnärer och därmed utgjorde en form av censur.
Men på plats upplevde vi något helt annat. Vi mötte barn, föräldrar, äldre och förbipasserande som alla uttryckte glädje och nyfikenhet. Barn sprang hem för att själva börja måla, grannar kom dagligen för att följa arbetet, fotografera och prata med konstnärerna – och de äldre tog med sig vänner och familj för att visa vad som hände i deras kvarter. Alla medverkande konstnärer var dessutom mycket nöjda med både genomförande och förutsättningar.
Vår slutsats blev tydlig: även om en liten grupp högljudda kritiker gör sina röster hörda, finns det en överväldigande majoritet som uppskattar initiativ som för in konst i vardagen. För oss handlar det om att skapa för människorna på gatan – inte för gatekeepers eller nättroll. Och de som faktiskt möter konsten i sin egen miljö är många fler, även om de sällan hörs mest.
Wall Street Nacka var en muralfestival skapad för att ge invånarna i Nacka kommun ett gigantiskt utomhusgalleri. Under två veckor i början av september 2019 skapades 20 konstverk, varav 17 stora muralmålningar. Vi ansvarade för curering, produktion, grafisk form, trycksaker och webbplats – med fokus på att skapa en tydlig visuell identitet och en professionell produktion av varje konstverk.
Utmaning
Stockholm har länge haft en restriktiv hållning till offentlig konst, särskilt till urban samtidskonst. I jämförelse med andra europeiska städer har detta lett till en ganska stel och reklamtung stadsbild – där konstnärliga uttryck i det offentliga rummet nästan saknas. Nacka kommun, som ligger intill Stockholm och traditionellt haft en ännu mer konservativ hållning, såg ett tomrum och en möjlighet att bli en kulturell nod i regionen. För att möta detta beslutade kommunen att skapa ett offentligt konstgalleri utomhus, baserat på ett antal politiskt fastställda kriterier – den så kallade DNA-koden. Eftersom Stockholm historiskt haft nolltolerans mot graffiti och street art, var det ett stort steg att både politiskt och folkligt acceptera festivalen. När projektet väl startade väckte det en omfattande debatt.
Insikter
Festivalen skapade starka reaktioner och väckte kritik från flera håll. Vissa menade att evenemanget gav personer som annars vandaliserar möjlighet att få betalt för samma typ av uttryck, medan andra ansåg att de politiska kriterierna begränsade urvalet av konstnärer och därmed utgjorde en form av censur.
Men på plats upplevde vi något helt annat. Vi mötte barn, föräldrar, äldre och förbipasserande som alla uttryckte glädje och nyfikenhet. Barn sprang hem för att själva börja måla, grannar kom dagligen för att följa arbetet, fotografera och prata med konstnärerna – och de äldre tog med sig vänner och familj för att visa vad som hände i deras kvarter. Alla medverkande konstnärer var dessutom mycket nöjda med både genomförande och förutsättningar.
Vår slutsats blev tydlig: även om en liten grupp högljudda kritiker gör sina röster hörda, finns det en överväldigande majoritet som uppskattar initiativ som för in konst i vardagen. För oss handlar det om att skapa för människorna på gatan – inte för gatekeepers eller nättroll. Och de som faktiskt möter konsten i sin egen miljö är många fler, även om de sällan hörs mest.
